Skolan mår bäst när eleven mår bäst

I en debattartikel på SvD:s Brännpunkt 16/12 beklagar sig Metta Fjelkner, ordförande för Lärarnas Riksförbund, över valfriheten i skolan. Hon menar att den nya skolan leder till en sortering av elever där jämlikheten urholkas. Visserligen går det sämre och sämre för svenska elever, men att skylla det på modernare, mer individanpassad undervisning framstår som ett ideologiskt färgat argument. Hur kan Fjelkner på allvar mena att det skadar elever att välja den undervisning som passar deras behov bäst?

I sina långa haranger menar Fjelkner att skolan enbart halkar efter på grund av valfriheten, utan att vilja se det riktiga problemet. En fortfarande alldeles för stram kursplan, med för lite hänsyn till den enskilde har sedan införandet av den socialdemokratiska maktdominansen skapat en skola där social trivsel står i fokus. Det är utan tvekan av stor betydelse att elever ska må bra i skolan rent socialt, men därmed har kunskap som mål förfallit.

En modern skola kännetecknas av ännu mera valfrihet och kunskapsfokusering. MUF:s menar att den enskilde mår bäst om den pluggar vad den vill plugga, där elever är på jakt efter den kunskap som de vill få. Jag kan lova Metta Fjelkner att det finns få elever som vill studera ämnen, och på skolor, som de inte är intresserade av. Inte minst i min egen omgivning.

Även antalet avhopp från gymnasiet skulle med all sannolikhet reduceras dramtiskt i en skola anpassad till eleven som individ. Naturintresserade elever som obligatoriskt lär sig att måla, och framtida rörmockare som ska plugga religionskunskap blir knappast mer motiverade av oväsentligt obligatoriska ämnen. Regeringens ambition att betona individens behov kraftigare i den nya skolan är ett absolut steg i rätt riktning, även om ännu mer hade kunnat göras.

 

Nästa år lägger Alliansen grunden för en moderna, individanpassad och kunskapsinriktad skola. Elever ska undervisas i de ämnen som de själva valt, inte i ämnen som politiker anser att de borde studera. Jämlikhet ska inte finnas i skolan bara för jämlikhetens skull, utan för att alla elever ska åtnjuta en så bra undervisning som möjligt.

Bloggar: Kent Persson

När ideologi behövs som mest

Alla politiska partier har värderingar som utgör grunden för partiernas existens. Utan dessa principer som härstammar från liberalismen, konservatismen och socialismen skulle en intressant politisk debatt i grunden vara dödsdömd. Dessa ideologiska riktlinjer bör även vara partiernas kompass mot det samhället som partierna strävar efter att förverkliga. ”Utopin” som idé har dock inte lyckats överleva klockans tickande, ska vi vara glada över det?

Njää…. utopin som idé har ofta missbrukats och mynnat ut i totalitära stater, förtryck och massaker. Sverige och världen i övrigt ät knappast i behov av politiker som otyglade ämnar bygga en utopi.

Men hur uppenbarar sig ideologiskt motiverade förslag här i Sverige. Motioner och propositioner som läggs fram i riksdagen blir tyvärr ofta smutskastade som just ”ideologiska” och av politiska opponenter, och därmed automatiskt utmålade som direkt skadligt för samhället eftersom förslaget då anses vara orealistiskt. Självklart är det viktigt att ta hänsyn till hur verkligheten ligger till. Ekonomiska och sociala beslut kan inte bara tas med flera sekel-gamla, dammiga teorier som ledstjärna. Men någonstans måste politik faktiskt också utgöra en vision om ett bättre samhälle där ideologi spelar roll. En tydlig strävan borde färga politiken.

Nuförtiden verkar politik till mångt och mycket ofta bara handla om pr, ”spindoctors” och media. Partiernas retoriska förskjutning mot mitten bidrar i allt detta knappast till en rik idédiskussion. Dessa nya idéer som uppstår när värderingar återigen får spela roll, skulle även tackla nya farligare utvecklingar i samhället. Främlingsfientlighet och mörkröd socialism kan enbart tacklas med nya, starka och dynamiska visioner.

Bloggar: Kent Persson I, II

Förnyel(s)e med Ohly som block om foten?

Ingen är nöjd. SSU bråkar med Socialdemokraterna, Miljöpartiet lämnar de rödgröna, S sparkar Bodström, och Vänsterpartiets provocerande krav återvänder. Nej, socialismen har inte vinden i ryggen för tillfället. I allt detta försöker Mona Sahlin att navigera med ett gammalt och slitet parti. Det talas om förnyelse, föryngring och modernisering av S. Men samma gamla gäng sitter ändå kvar!

Det kan tyckas märkligt att Socialdemokraterna inte gör något radikalt inom partiet efter två ”katastrofval”. Mona Sahlin verkar vara för rädd att greppa tag i stridsyxan för att raskt bli av med de ansikten som hindrar utveckling. Om inget händer och samma gamla lag ska förnya partiet en omgång till,  kommer man kunna  leta länge efter den lovade förnyelsen.

Som borgerlig sympatisör är jag glad över att att det går bra för Alliansen och dåligt för socialdemokratin, men en ännu svagare socialdemokrati skulle kunna öppna för ökad utrymme åt mer av Ohly och mer av Jimmy. På så sätt är det såväl borgerlighetens uppgift som socialdemokratins att gemensamt hålla SD och V på avstånd. Tyvärr har S dock inte kunnat leva upp till detta historiskt väl förvaltade ideal. Ohly kunde ha varit minister vid detta lag. Vad hade Tage Erlander sagt om det?

Valarbete avslutat, och födelsen av en ny regering

Efter flera veckor av hårt valarbete har jag äntligen återvänd från flygbladsutdelningen, pratandet med elever på gymnasieskolor, debaterrandet och värvandet av folk till Moderata Ungdomsförbundet. Det blev många nätter på MUF lokalen med muffarna, många sena kvällar men framförallt mycket skratt och glädje! Valet är bakom oss och nu gäller det enbart att hänga med i nyhetsflödet med förhoppningen att Sverige får en stabil regering som kan fortsätta modernisera landet.

Det är få som vet vad som idag exakt pågår i Rosenbads korridorer, spekulationerna är många, men ibland får vi veta lite. MP:s språkrör uppger att de inte har blivit inbjudna till ett koalitionssamarbete. Om detta stämmer så är jag glad över att statsministern inte sätter Alliansens almänna samtycke på spel. En koalition med MP skulle nämligen kunna leda till att KD eller eventuellt Centerpartiet förvandlas till ett femte hjul i allianssamarbetet. En sådan situation skulle underminera hela Alliansens samarbete och därmed återigen kunna förbanna borgerligheten med en evig oenighet. Detta skulle i förlängningen till och med kunna resultera i en situation där socialdemokratin/ de rödgröna återigen skulle kunna regera enligt de romerska slagorden: ”Divide et Impera”. Med denna strategi av att ”söndra och härska” skulle en socialdemokrati med Ohlys vassa, röda kniv på strupen kunna förskjuta politiken starkt åt vänster.

Som tur är pågår dock sannolikt samtal över blockgränserna. De pågående förhandlingarna för ett begränsat samarbete med S och MP kommer att leda till en isolering av SD. På så sätt undviker vi en uvidgning av en hård och kall debatt kring invandring. En ansvarsfull invandringspolitik bygger nämligen inte på huvudlös hets mot enskilda grupper. Integrationspolitik handlar om handlar i grunden om arbetslinjen.

Bloggar: Kent Persson, Borgarbarnet

Bröstpumpen lockade få, såsom butlern, och ungdomsskatten

Som en mörk skugga hänger den 11 september 2001 över denna dimmiga dag. Än idag har spänningarna inte lagt sig. Radikala grupper i båda lägren underblåser elden med upprop om förbränning av flaggor och heliga skrifter. Det är mycket som är skevt här i världen.

Men utan att stå still vid terrordåden för nio år sedan fortsätter valrörelsen i en rasande fart. Det regnar numera artiklar som handlar om Sahlins kraftiga motvind, den rödgröna oenigheten och framför allt väljarnas olust att stödja de tre vänsterpartierna.

Nyhetsflödet analyserar och dömmer ut de rödgröna hårt men rättvist. I flera områden finns ingen gemensam politik. Man har ingen gemensam justitiepolitik, man vet inte ifall fastigheter kommer att beskatta i den önskade ”skatten på förmögna”. Mona kan inte heller ge ett svar på frågan ifall företag i välfärden kan ta ut vinster vid ett maktskifte. Ska alla fristående skolor och vådcentraler bort?

Väljarna vet detta och söker sig automatiskt till Alliansen som har en heltäckande gemensam politik. Men det är inte bara Alliansens samförstånd som lockar. Arbetslinjen anses också vara ett framgångsrikt recept som vi måste fördjupa och jobba vidare med. Det ska bli lönsammare att arbeta, pensionärer ska ha mer i plånboken och RUT och ROT-jobben ska vara kvar. Inga konstigheter här inte.

Statsminister uppmanar dock till ödmjukhet med att ta ut segern i förskott. Han har rätt, läget är fortfarande öppet med 1,2 miljoner väljare som kan byta block. Mycket måste fortfarande hända för att hålla kommunister utanför regeringen och nationalister utanför riksdagen.

Bloggar: Kent Persson, Borgarbarnet, Böhlmark

Ögat bedrar med Lars!

Ohly kom lindrigt undan i debatten på SVT. Med frågor om vad den förre detta fackpampen tycker om vapenexporten framstår Ohly som en mesias som vill befria världen från våld och krig. Jag kan dock avslöja en sak, ögat bedrar när Ohly vill lämna afghanska flickor åt sitt öde.

Lars Ohly är nämligen mannen som grät när Berlinmuren föll och miljoner människor kunde röra sig fritt igen. Han är den som försvarade kommunismens Kuba gentemot världens mäktigaste demokrati USA. Lars är den som för bara ett antal år tilbaka inte insåg värdet av demokratin när alla andra gjorde det. Det där med att han ”var” kommunist borde vänsterledaren kanske ha sagt i ansiktet på en före detta Gulagfånge eller någon nordkorean!

SVT gör fel i att utfråga Reinfeldt om enskilda fall vad gäller sjukförsäkringen, men att knappat belysa Lars Ohlys skeva världsbild.

För övrigt är det glädjande att se att Mona Sahlins parti och hennes märkliga idéer inte är så populära bland väljarna. Tanken på Vänsterpartiet i regeringen gör att få känner sig manade att rösta rödgrönt. En nackdel med socialdemokratins fall ned i det tomma mörktet är däremot att S känner ett behov av att samarbeta med just V. Men i detta fall även MP som närmast vill förbjuda köpscentrum och minska friheten över föräldraskapet.

Nej, Sverige behöver nog inget jobbstopp och sex-timmar arbetsvecka

Vill väljarna ersätta Reinfeldt med Sahlin? Nej.

Det är två skepp som är på väg in mot hamnen över ett hav med kraftiga vågor, men hamnen rymmer bara plats åt ett av bådadera. Ett av skeppen är rött och haverat, sliten, klumpig och har en dominerande epok bakom sig, tiden har gjort slut på besättningens visioner och idéer, vågorna blir allt svårare att tämja. Det andra skeppet är däremot blått, snabbt, kompetent och ser till att man kommer ihamn med alla ombord. Kaptenen visade idag återigen sin kompetens. Han navigerar ansvarsfullt.

Jag skulle kunna forsätta med dessa metaforer i flera timmar, men låt mig däremot berätta något vettigt i stället för att på ett diffust sätt bara lovsjunga Alliansen (trots att den är värd att sympatisera med!) Statsministern gjorde ett utmärkt jobb i partiledarutfrågningen idag på SVT!

Politiken han beskriver går ut på att hårtarbetande människor ska få mer i plånboken, att pensionärer får en bättre vardag och att ungdomar lär sig något i skolan. Moderaternas idé är att ett Sverige skapas där ingen lämnas utanför. Där varenda än som har den minsta lilla förmågan att arbeta erbjuds att jobba. Där folk i utanförskap inte otacksamt slängs på en hög med en massa bidragspengar som moralisk vedergällning. Här erbjuds en hjälpande hand in på arbetsmarknaden.

Nu ska jag dock lägga mig och drömma om valseger och ett bättre Sverige! Sov gott!

Bloggar: Böhlmark

Ett valmanifest om hopp gentemot en kall, röd politik

Alliansen leder och valmanifestet har släppts. Sverige kan nu återvälja Alliansen som ansvarigt alternativ i globala oroliga tider. När nästan hela västvärlden kämpar mot sina dåliga offentliga finanser kan Sverige nu vara glad över en betryggad välfärd. Löften om skattesänkningar för de äldre, mer valfrihet för äldre, stora satsningar på välfärden, vård i tid och ökad valfrihet kommer att lägga grunden för en arbetslinje med fler i arbete.

Men om ekonomin tillåter kommer ytterliggare satsningar på jobben att genomföras. ett femte jobbskatteavdrag och en halverad restaurangmoms kommer att ”fördjupa arbetslinjen” enligt statsministern. Han har rätt.

Men det finns en fara att de lovade gröna skogarna kommer att tappa sin skönhet efter valet. En kall och hård politik kan möjligtvis träda i kraft efter valet. En politik som lämnar arbetslösa och sjukförsäkrade utanför, i ett obarmhärtigt bidragsberoende. Med ”satsningar” på bidragen vill vänsterexperimentet höja skatterna för tre miljoner löntagare.

Igår försökte Mona Sahlin att listigt dölja hotet om en skattechock för vanliga inkomsttagare. Lars Ohly har fortfarande skattehöjar-kniven mot Östros och Sahlins strup. Ohly stärks ytterliggare av att stora delar av socialdemokratin varmt välkomnar försämrade privatekonomier för hårt arbetande människor.

Sveriges framfart i rätt riktning är således inte säkrad. Mycket kan gå snett med Mona Sahlin när Lars Ohly håller Mona i schack. Idag får vi ännu en gång se en glimt av V:s maktposition. Det Afghanska folket ska lämnas åt sitt öde, enligt det rödgröna förslaget. Sverige behöver ansvar.

8000 färre eller flera jobb?

I årets val betonas pensionärerna om och om igen. Alliansen och de rödgröna är noga med att tillfredsställa denna stora väljargrupp. Men till skillnad från de rödgröna har Alliansen inte glömt bort ungdomsarbetslösheten i detta cirkus. Arbetslinjen, riktad med udden mot ungdomsarbetslösheten, kommer efter halveringen av arbetsgivaravgifterna för unga att stärkas ytterliggare. Restaurangmomsen kommer under kommande mandatperiod att halveras om Alliansen får förnyat mandat. Med 8000 nya, gröna jobb som resultat.

Detta berör inte minst ungdomar, som i många fall får sitt första eller andra jobb i just denna bransch. Ett ekonomiskt incitament som detta förslag skulle drastiskt sänka tröskeln för studerande att komma in på arbetsmarknaden. Studenter kommer att kunna känna ökad självförsörjande och slippa ta höga studielån till förmån för ett eventuellt jobb som kypare.

Norges hotell- och restaurangbranch sysselsätter årligen tusentals svenska ungdomar, förvisso är detta positivt, men varför är det så svårt att få en anställning på caféet runt hörnet? Eller av restaurangen på andra sidan gatan, här i Sverige?

Socialdemokraterna förargar sig i deras miljonslukande kampanj om ungdomsarbetslösheten. Att S ser ungdomsarbetslösheten som ett problem är positivt. Men deras affischer och valfilmer står i bjärt kontrast med deras förslag om hur ungdomsarbetslösheten ska lindras. Istället ska en ungdomsskatt i form av fördubblad arbetsgivaravgift införas. Mona Sahlin, är detta rättvisan du pratar om?

Bloggar: Hillevi Engström, Magnus Andersson, Thomas Böhlmark

LO:s och S nya strategi: smutskastning

Idag har jag och en god vännina till mig kampanjat för partiet nästan hela dagen. Det blev tack vare det ett antal stadspromenader i Örebro kan jag säga! Under alla dessa promenader och kampanjer kom vi också förbi resecentrum, signifikat för alla busshållsplatser där är att det alltid hänger många inramade affischer. På affischerna syntes ansikten som var satta upp och ner. Det är LO jag pratar om.

Sedan Socialdemokraternas opinionssiffror ”craschade”(för att använda marknadstermer) har man förändrat strategin med en 180-graders vinkel. Mottot är numera: allt är tillåtet, även slag under bältet. LO smutskastar Alliansen med texter på sina affischer som ”den här mannen/kvinnan är avsvarig för…”. Försöker LO med denna retorik att måla upp regeringen som massmördare och tyranner? Termen ”är ansvarig för” påminner annars mycket om faktaböcker skrivna om Adolf Hitler och Josef Stalin.

Hursomhelst, LO har dock rätt på en punkt av sina affischer. 44.000 tidigare sjukförsäkrade har numera annat för sig än att vara överlämnade av en kall Socialdemokrati med lite bidrag som samhällets moraliska kompensation för deras utanförskap. Dessa omförsäkrade har numera tillgång till olika arbetsmarknadsprogram och närmar sig arbetsmarknaden efter behov och kapacitet. Ett rikare socialt och ekonomiskt liv väntar dessa tidigare överlämnade människor tack vare blå solidaritet.

Men ett LO med vissa korrupta drag använder sig inte bara av smutskastning, lillebrodern Socialdemokraterna gör också sitt bästa för att svartmåla regeringen så mycket som möjligt. S påstod i en hemlig rapport att regeringen ämnar sänka skatten med hela 92,5 miljarder. Var siffran kommer ifrån vet enbart den Allsmäktige!

LO och Socialdemokraterna använder sig således numera av billiga knep för att försöka bryta den nedåtgående tendensen. Jag är dock övertygat om att den omoderna, något korrupta och principiellt något odemokratiska ”axeln” LO-S bara trampar sig själv på tårna. Väljarna är kloka och genomskådar knep som dessa.

Bloggar: Kent Persson, Borgarbarnet