Efter flera veckor av hårt valarbete har jag äntligen återvänd från flygbladsutdelningen, pratandet med elever på gymnasieskolor, debaterrandet och värvandet av folk till Moderata Ungdomsförbundet. Det blev många nätter på MUF lokalen med muffarna, många sena kvällar men framförallt mycket skratt och glädje! Valet är bakom oss och nu gäller det enbart att hänga med i nyhetsflödet med förhoppningen att Sverige får en stabil regering som kan fortsätta modernisera landet.
Det är få som vet vad som idag exakt pågår i Rosenbads korridorer, spekulationerna är många, men ibland får vi veta lite. MP:s språkrör uppger att de inte har blivit inbjudna till ett koalitionssamarbete. Om detta stämmer så är jag glad över att statsministern inte sätter Alliansens almänna samtycke på spel. En koalition med MP skulle nämligen kunna leda till att KD eller eventuellt Centerpartiet förvandlas till ett femte hjul i allianssamarbetet. En sådan situation skulle underminera hela Alliansens samarbete och därmed återigen kunna förbanna borgerligheten med en evig oenighet. Detta skulle i förlängningen till och med kunna resultera i en situation där socialdemokratin/ de rödgröna återigen skulle kunna regera enligt de romerska slagorden: “Divide et Impera”. Med denna strategi av att ”söndra och härska” skulle en socialdemokrati med Ohlys vassa, röda kniv på strupen kunna förskjuta politiken starkt åt vänster.
Som tur är pågår dock sannolikt samtal över blockgränserna. De pågående förhandlingarna för ett begränsat samarbete med S och MP kommer att leda till en isolering av SD. På så sätt undviker vi en uvidgning av en hård och kall debatt kring invandring. En ansvarsfull invandringspolitik bygger nämligen inte på huvudlös hets mot enskilda grupper. Integrationspolitik handlar om handlar i grunden om arbetslinjen.
Bloggar: Kent Persson, Borgarbarnet
Pingback: Sverige – ett Lydrike under Tyskland | Nemokrati