Ingen är nöjd. SSU bråkar med Socialdemokraterna, Miljöpartiet lämnar de rödgröna, S sparkar Bodström, och Vänsterpartiets provocerande krav återvänder. Nej, socialismen har inte vinden i ryggen för tillfället. I allt detta försöker Mona Sahlin att navigera med ett gammalt och slitet parti. Det talas om förnyelse, föryngring och modernisering av S. Men samma gamla gäng sitter ändå kvar!
Det kan tyckas märkligt att Socialdemokraterna inte gör något radikalt inom partiet efter två “katastrofval”. Mona Sahlin verkar vara för rädd att greppa tag i stridsyxan för att raskt bli av med de ansikten som hindrar utveckling. Om inget händer och samma gamla lag ska förnya partiet en omgång till, kommer man kunna leta länge efter den lovade förnyelsen.
Som borgerlig sympatisör är jag glad över att att det går bra för Alliansen och dåligt för socialdemokratin, men en ännu svagare socialdemokrati skulle kunna öppna för ökad utrymme åt mer av Ohly och mer av Jimmy. På så sätt är det såväl borgerlighetens uppgift som socialdemokratins att gemensamt hålla SD och V på avstånd. Tyvärr har S dock inte kunnat leva upp till detta historiskt väl förvaltade ideal. Ohly kunde ha varit minister vid detta lag. Vad hade Tage Erlander sagt om det?
